Inte måla där, bara på papper!

Nytt häng!

2010-06-24T10:32:00.000+02:00

Hey!! Finns ni kvar?! Jag hänger här nuförtiden.

Näpp

2010-01-06T22:13:00.002+01:00

Näej, nu har hela jullovet snart passerat och jag har inte fått ur mig ett enda inlägg.

Let by gones be by gones!

Ha ett bästa 2010!

Kram

Back in business

2009-12-08T20:59:00.006+01:00

Man kan konstatera följande:

-att det var ett tag sedan jag bloggade. Knappt 9 månader och 5,5 kg sedan (Äppelträdet, du undrade) för att vara exakt.
-och att den här bloggen behöver uppdateras lite. Jag menar, jag känner knappt igen barnen på korten på den här bloggen. Är de verkligen mina?

Nåväl, det här med uppdateringen får bli ett julprojekt. För om knappt två veckor kommer jag ä n t l i g e n få smaka på det sweet side of läraryrket. Det stavas JULLOV. Hela tre veckor ledigt (förutom att jag ska rätta ca 60 matteskrivningar, drygt 30 fysikinlämningsuppgifter samt en sisådär 30 st laborationsrapporter, men det kan jag nästan göra i sömnen nuförtiden). Tre. Veckor.

Men fram till dess, slutspurt. See you in a bit.

Hrrmm...

2009-12-06T16:45:00.002+01:00

Nä men om man kanske skulle ta och ehh... ta och börja blogga lite igen. Kanske.
Antar att det förmodligen inte är så många som hänger kvar här. Eller?

See ya

2009-03-19T19:44:00.004+01:00

Jag läste i dagens Metro att Michael Jackson ska göra sin "last concert" och blev lite inspirerad. Det här nämligen inte-måla-där:s "last blogginlägg".

Det som började som ett tidsfördriv under mammaledigheten blev snart något mycket mer. Aldrig kunde jag tro att det skulle vara så kul att blogga och att det jag skrev skulle bli så uppskattad av så många. Tack alla läsare för era fina och roliga kommentarer.

Det har varit jättekul att vara del av bloggvärlden, men det är just det det handlar om. För tillfället snurrar allting på i 130 och jag har inte läst andras bloggar på evigheter. Hinner inte. Och då känns det egna bloggandet lite trist och mest som ett måste.

Så jag slutar nu medans jag är på topp. Kanske startar jag någon ny blogg någonstans någon gång. Jag skickar en blänkare någonstans någon gång i sådana fall.

Tada!!

Ja tack

2009-03-18T19:23:00.004+01:00

Tora: Signe är min lillebror.
Jag: Nej, Signe är en flicka. Hon är din lillasyster.
Tora: Hon är min LILLEBROR.
Jag: Nej hjärtat, hon är din l i l l a s y s t e r.
Tora: Men jag VILL att hon ska vara min lillebror.
Jag: Skulle du vilja ha en lillebror?
Tora: Ja! Pappa ska köpa en till mig.

Ja, det vore ju praktiskt om det funkade så. Jag tar helst en skrikfri modell som sover hela nätterna. Den får gärna byta blöja själv också, men det kanske är lite för mycket begärt.

GRRRRR!!!

2009-03-17T20:12:00.004+01:00

Ni med e-mailadresser på era bloggar, får ni en MASSA irriterande mail från Tom och Dan som sååååå gärna vill hjälpa till med er "website design" och frågar om du inte har någon "big e-mail campaign" på gång?

NEJ! JAG BEHÖVER INGEN HJÄLP! OCH DET HAR JAG INTE!

SLUTA FRÅGA!

Tack som fan

2009-03-16T21:21:00.003+01:00

Man åker hemifrån tidigt. Jobbar på skolan hela dagen. Äter tyvärr inte lunch pga diverse omständigheter. Åker direkt från skolan till kvällskursen. Kommer sedan hem vid halv nio. Något urlakad. Och man funderar på om man ska orka fixa någon kvällsmat eller inte.

Då säger ens underbara man att det finns en liten överraskning i kylskåpet. Längst upp till höger.

Och där står en smörgåstårta!!!

Nya ord

2009-03-15T22:26:00.003+01:00

Idag fick Tora renbäddat. När jag stoppade täcket i påslakanet, ett turkost med vita bubblor på, lyfte jag och skakade ned täcket i det blåa tyget, så där som man gör.

-Mamma! Det är UNDERVACKERT!, utbrast Tora.

Undervackert. Vilket undervackert ord!

Busy

2009-03-14T17:27:00.001+01:00

Nej, jag hinner inte blogga idag. Återkommer imorgon.

Nu kör vi XII

2009-03-13T19:23:00.003+01:00

Tre veckors sjukdom är inte kul alls. Det kan jag tala om. Men det finns en uppsida!

Morgonens invägning: 70,2 kg!! Nästan i hamn med andra ord. Bara ynka 200 gram kvar. Som en liten chokladkaka bara. Det är nästan synd att jag inte var sjuk en vecka till.

Fast hörrni, 200 gram. Kom igen, kan vi inte säga att jag är klar nu?

Improvise and overcome II

2009-03-12T21:48:00.004+01:00

Det uppstod ett litet dilemma vid frukosten imorse. Vi hade inget bröd hemma, vilket Signe kan tänka sig att äta till frukost, och bara så pass mycket mjölk att det antingen räckte till Toras frukostflingor eller till en skvätt i mitt kaffe. Vi fick improvise and overcome helt enkelt.

Signe fick en i mikron upptinad lussebulle och en avocadoo till det. Tora fick självklart flingor med mjölk. Det var egentligen bara jag som muttrade där jag satt och knaprade på en hårdbrödsmörgås och drack mitt kaffe svart som natten.

Fast då helt plötsligt kom Tora på att hon inte ville ha några flingor längre, utan faktiskt ha en hård macka hon med. Visst, tyckte jag och bredde snabbt lite smör på en havreknäcke och gav henne. Innan hon han ångra sig, plockade jag raskt ur Toras tallrik ut de vid det här laget något sonkiga havrefrasen och gav dem till Signe. Därefter hällde jag den överblivna mjölken mitt kaffe. Det blev bara en aningens grumligt.

Allt frid och fröjd. De säger ju att det viktigaste målet är frukostmålet. Tydligt det.

Lite sång, lite dans, lite naket

2009-03-11T19:53:00.005+01:00

Jag är ensam hemma med barnen ikväll då Janne är borta med jobbet. När klockan är runt 18.30 har vi precis kommit upp ur badet och jag står i köket med två nakna, skrikande ungar klängandes kring benen samtidigt som jag försöker stressa fram lite välling. Det är då det plingar på dörren. Jag lyckas slita mig från köket och klampar snabbt och lite irriterat ut i hallen för att öppna dörren. Men det är inte förrän jag precis trycker ned dörrhandtaget som jag inser att jag inte har något på mig på underkroppen*. Och min blus är av den något kortare modellen.

På farstukvisten står en yngling med rosiga kinder och fjun på överläppen. Jag skulle säga att han precis lämnat puberteten men eftersom han visade sig vara talesman för elföretaget e-on, var han nog lite äldre än så. "Eh eh eh", fick dock den unge mannen fram medan färgen snabbt och klädsamt steg på hans kinder: "Jag kanske kommer lite olämpligt".

Och där tycker man ju att han borde ha vett nog att tacka för sig, men istället tvingades jag stå där i dörrhålet i ännu några sekunder medans låren sakta förfrös och höra honom stamma fram att "de var ute i området för att tala om sina förmånliga elavtal". När han hade vett nog att hålla tyst tillräckligt länge för att jag skulle hinna flika in att "vi nog inte var intresserade" drog han en lättnadens suck och pep iväg fortare än en avlöning.

Att som säljare gå runt och knacka dörr i ett villaområde runt middagstid må vara ett de värsta jobben man kan ha. Men jag bjöd i alla fall på lite show. Det var som hämtat från den där scenen** ur "Tillsammans" när hon står där utan trosor i köket och diskuterar vems tur det är att diska.

*Jo, jag hade trosor på mig.

** Satan vad jag har googlat och youtubeat efter bilder på den scenen, men icke!

Fast om jag inte hade youtubat halvt ihjäl på Tillsammans så hade jag missat den här sköna Ted-låten.

Förkylningens baksida

2009-03-10T20:20:00.006+01:00

Satan i gatan vad förkyld jag är. Under tråkiga stunder brukar jag roa mig med att försöka räkna ut hur mycket slem som lämnar min kropp varje dag i form av tjockt gult snor och oidentifierbart gulgrönt klet från luftrören. Vi pratar deciliter.

Och Janne är snudd på lika förkyld han. Vi tycker o e r h ö r t synd om oss själva, Janne och jag, fast den det e g e n t l i g e n är mest synd om är Signe-liten. Eftersom både Jannes och mitt luktsinne är totalt utslagna, händer det alltför ofta att minstingen i familjen får vagga runt med bajsblöja som hänger i knävecken i ett par timmar utan att någon tar någon som helst notis om detta. Tyvärr inte hon själv heller.

Jag är dock inte så förkyld att jag skulle missa att jag själv bajsat på mig. Det vore oerhört pinsamt.

Jobbe?

2009-03-10T20:10:00.003+01:00

Idag har jag sökt två jobb som lärare i höst. Kan dock inte säga att det vimlar av gymnasielärartjänster i fysik och matematik i stockholmstrakten. I alla fall inte där jag letar.

Ni som är lärare och läser den här bloggen, var ska jag leta? De jobb jag sökt hittills, har jag funnit via ams och karriärguiden.se. Finns det månne någon hemlig lärarjobbsklubb? Kan man få be om att bli inbjuden i så fall?

Askungen II

2009-03-09T19:48:00.004+01:00

Igår kväll var Tora mycket hjälpsam och hjälpte oss mer än gärna att städa. Med en diskborste i högsta hugg, skrubbade hon villigt golvet med extra mycket vatten och såpa, samtidigt som hon sjöng "Sjung min näktergal" med sin allra vänaste stämma.

Det är tydligt att vi har mer än en Askunge här hemma. Fast vad jag minns städade aldrig Askungen naken. Inte i Disney-versionen i alla fall.

Egenkär

2009-03-08T23:13:00.003+01:00

Tora kröp upp i knät på mig häromdagen och ville kramas lite. Eftersom det inte händer alltför ofta tänkte jag att jag skulle passa på.
"Vet du vem du är?", viskade jag ömt i hennes öra.
"Nej", svarade Tora.
"Du är världens bästa Tora som jag älskar", svarade jag, för så är det ju.
"Nej", skrattade Tora."Jag är Janne".
"Är du Janne?"
"Ja"
"Ja men då älskar du mamma då!"
"Nej, då älskar jag Janne!"

Förvisso!

Kan du ge mig lite papper?

2009-03-07T19:34:00.004+01:00

Vi har alltid sjukt mycket toapapper hemma. Det är för att när vi är och handlar, så undrar vi alltid om vi har något toapapper och varenda gång blir vi osäkra och köper en bal för säkerhets skull. Vi har hela städskrubben full med dasspapper. Och varje gång jag ska hämta några rullar tänker jag på den där polisstationen i Värmland som jag läste om på text-TV för ett bra tag sedan nu.

Den där stationen där någon hade fått tillfälligt hjärnsläpp och som istället för att beställa hundra balar toalettpapper, beställde hundra PALLAR toalettpapper. De där värmländska snutarna hade så mycket dasspapper att de inte visste var de skulle göra av allt. I varenda skrymsle på stationen fanns det toarullar. När poliserna från stationen besökte andra polisstationer så tog de alltid med sig en bal med dasspapper istället för någon annan besöksgåva. Bara för att bli av med skiten någon gång. När jag läste "nyheten" på text-TV firade dom, att de precis hade torkat sig med den sista rullen. Det hade tagit tjugo år. Här är storyn i di.se

Riktigt så mycket toapapper har inte vi här hemma.

Fröken Millan

2009-03-06T19:52:00.003+01:00

Så har man hållit sin första fysiklektion då. Snuva och hosta till trots. Och det gick helt okej. Jag kan väl inte säga att kidsen studsade av iver i sina bänkar direkt. Det var väl snarare så att några lite förstrött knapprade på mobiltelefonen medan jag stod där framme vid tavlan och engagerat pratade om rörelsemängdens bevarande medan ännu några andra tittade lite lojt ut genom fönstret.

Men å andra sidan var det ingen som kallade mig jävla hora eller knäckte näsbenet på mig som man ju hört att elever gör på sina lärare nuförtiden. Så jo, jag är nöjd!

Och just det, jag glömde väga mig imorse! Så det får jag göra i morgon bitti. Jag har dessutom stora förhoppningar att gå ned ett par hekto under natten. Jag åt nämligen en semla till middag.

Shopaholic

2009-03-05T21:13:00.003+01:00

När det gäller shopping ifrån hemmets lugna vrå, så är det väl nätshopping och inte så mycket annat som man har ägnat sig åt de närmsta tio åren? Okej, tio år kanske var lite att ta i men definitivt under hela Toras livstid i alla fall. Och något som känns extra passé är telefonshopping.
Därför känns det lite orättvist att Tora igår frågade mig, när hon såg mig plocka upp telefonluren och slå ett nummer: "Vad ska du köpa mamma?"

Att sedan klänningen jag köpte förra veckan råkade komma med posten just igår vara bara ett lustigt sammanträffande.

Tips?

2009-03-04T14:24:00.003+01:00

Tänkte att jag bara skulle klargöra lite kring bilden på Signe i inlägget nedan. Det är alltså inte så att vi låter henne ägna sig åt proffsboxning utan hon har "bara" åkt på jordens ögoninflammation.

Någon som har något bra husmorsknep mot det? Det lär ju vara några småbarnsmammor som läser den här bloggen. Vi sköljer med koksaltlösning.

Första försöket

2009-03-04T14:11:00.002+01:00

Efter att knappt varit utanför husets fyra väggar på tio dagar, var det med ett litet barns förväntan som jag packade ned hostmedicinen i väskan och åkte iväg till skolan i morse.Väl framme kunde jag dock konstatera att jag var lite lätt snurrig i huvudet och blev kallsvettig av minsta fysiska ansträngning, som typ att ställa mig upp från en stol. Efter ungefär en timme hade jag fått nog och tog min hostmedicin och åkte hem till sängen.

Och nu var man alltså hemma igen. Känns som att jag varit här förut...

Rapport från en sjukstuga...

2009-03-03T13:43:00.006+01:00

... eller fyra bilder säger mer än tusen ord som jag ändå inte har lust att skriva.

Utmärkelse igen!

2009-03-02T19:27:00.004+01:00

Jag får tacka Engelska Villan för den här fina utmärkelsen.

Tackelitack!

Utmanad

2009-03-02T19:20:00.003+01:00

Hafen, jag hade äntligen tänkt ta tag i den där utmaningen du gav mig för en sisådär hundra år sedan men sedan när jag tittade på den så kändes den lite vagt bekant...nämn fyra favorit TV-program, fyra saker jag gjorde igår...

Så jag gör så här. Länkar till en gammal goding och ber er halvera den så är problemet löst.

Stackars morfar

2009-03-01T21:14:00.002+01:00

Igår när jag och tjejerna åkte bil ut till Dalarö för att hälsa på mormor och Anders, berättade Tora för mig sådär helt appropå:

"Mamma, när morfar var liten ramlade han i kobajs!"
"Gjorde han? Har han berättat det för dig?
"Ja"
"Det lät ju inte så roligt. Varför gjorde han det då?"
"Det var pojkar och flickor där som tittade på honom då"
"Nej men. Det kan ju inte ha varit så kul"
"Nej"

Morfar, det här har du aldrig berättat för mig. Det verkar ju ha varit oerhört traumatiskt.

Askungen

2009-02-28T12:26:00.006+01:00

Signe har fått dille på öppna spisen. Allt hon kan få tag i bär hon dit och kastar in bakom spjället. Om hon inte helt enkelt plockar bort det och kryper in själv. Vi kallar henne Askungen här hemma.

"Kom genast hit! Kom genast hit! Askungen!!"

Som tur är verkar hon inte ha fått något av Askungens enligt mitt tycke veka personlighet. Jag menar, varför sa inte bara Askungen till sin styvmor: "Du, ta dig i brasan kärring" för att sedan rymma med hussilvret.

Jag tror jagmåste börja skriva egna barnböcker med lite mer girl power.

Trevlig helg

2009-02-27T14:30:00.003+01:00

Inte måla där vill önska alla sina läsare en sjukt trevlig helg med en sjukt bra låt.

Varsågoda!

Nu kör vi X

2009-02-27T14:19:00.002+01:00

Det där kilot som svänger upp och ned, jag tror att det bara är vatten, för nu är jag tillbaka på min platå - 72.3 kg. Verkar tufft att ta sig ned härifrån, vilket kanske inte är så konstigt. Jag har vägt ungefär så här i nästan 10 år, så kroppen är ju lite inställd på den här vikten.

Nu är ju frågan om jag verkligen ska orka ta tag i det eller om jag ska låta det bero ett tag...

Linda vs Ebba

2009-02-26T20:02:00.003+01:00

Jag har alltid tyckt att Linda Skugge är lite väl självgod men efter det här bloggbråket med Ebba von Sydow finns det ju liksom ingen hejd på hennes hybris. Den har löpt amok!! Hur har hon bara mage att påstå att att kvinnor som har barn är så mycket bättre än kvinnor utan barn. Okej, hon sa l i t e bättre. Fast vaddå. Bättre som bättre liksom. Hon sa det.

Fast det är inte utan att jag igår kände mig lite Linda Skugge-isch. Trots 39,5 grader i feber (som jag förvisso höll i schack med ipren och alvedon) hann jag under dagen med att, samtidigt som jag passade Signe-liten:

-skriva ihop ett nätt litet skolarbete som det var deadline på idag (ett skolarbete som visserligen inte kommer gå till historien som ett av de bättre jag presterat, men ändå)
-dammsuga hela huset (ja, förutom källarplanet, jag var ju faktiskt lite sjuk)
-skura hall- och köksgolv
-hämta Tora hos dagmamman (dock med bil, att gå dit med syskonvagn i snödrivorma kändes mig övermäktigt)

Idag har inte febern släppt det minsta och ännu en dag i sann Linde Skugge-anda pallade jag bara inte med. Janne har varit hemma och tagit hand om Signe och jag har tillbringat en stor del av dagen huttrandes under täcket i sängen. Det är sååååå Ebba von Sydow. Värsta latmasken liksom.

Första parkett

2009-02-25T15:47:00.003+01:00

Och här kommer det utlovade bajsinlägget.

Jag tror att det var i lördags morse som jag efter frukosten meddelade övriga familjemedlemmar att jag skulle gå och bajsa. Jag menar, så att de skulle veta var de hade mig om det skulle vara något. "Åhh, jag vill följa med dig", sa Tora då, vilket hon såklart fick, lite sällskap är ju alltid trevligt. Hand i hand gick vi ned för trappan till badrummet på nedervåningen.

När vi kommit ned fick Tora syn på sin godispåse med resterna av fredagsgodiset som stod på bordet i TV-rummet. "Åhh, mitt godis! Mamma jag måste hämta mitt godis", utbrast hon och sprang in i TV-rummet och rafsade åt sig påsen som fick följa med in i badrummet. Väl därinne kunde jag äntligen sätta mig på toaletten för att göra det som skulle göras. Något som man gjort oräkneligt antal gånger tidigare och något som jag sällan eller aldrig har upplevt som särskilt spännande. Tora däremot verkade förbereda sig för värsta showen. Hon började med att släpa fram pallen som hon har när hon står och borstar tänderna och ställde den jämte toaletten. Sedan satte hon sig på den, tittade intresserat på mig och började mumsa godis ur godispåsen. Som på första parkett liksom. Med munnen full av gräddkola undrade hon om hon "fick titta på bajset" och om hon "fick spola när jag var klar".

Jag kanske skulle börja ta inträde.

Snörvel snörvel

2009-02-24T12:01:00.005+01:00

Känn på det här. Snuva, hosta, 38,8 i feber och som grädde på moset en inflammation i en visdomstand. Fy ända in i helvete vad det gör ont alltså! Så pass ont att jag var tvungen att söka akut tandläkartid idag på förmiddagen.

Så där låg jag i tandläkarstolen med min feber och min snoriga näsa och hörde tandläkaren mumla där bakom munskyddet medan han grävde runt kring tanden: "Nu när jag petar här väller det upp liksom en grå massa".

Ja men vad mysigt. Och 690 spänn kostade det att ha hela munnen fylld med var.

P.S Jag har värsta roliga inlägget på G, ett som handlar om bajs. Men först måste jag och min feber gå och vila lite. Håll ut!

Titta hon snackar

2009-02-23T21:02:00.004+01:00

Idag hade jag och Signe en mycket givande konversation i bilen när vi åkte och hämtade Tora på gymnastiken. Och med konversation menar jag att man efter en ställd fråga, får ett mer uttömande svar än ett "nää" eller "daa".

Jag: Signe, vad säger katten?
Signe: Majuu.
Jag: Och vad säger hunden?
Signe: Vov
Jag: Vad säger ankan då?
Signe: Kaakaakaa
Jag: Och kossan, vad säger den?
Signe: Muuu
Jag: Men gud vad du kan. Vad säger tigern?
Signe: Grrrr.

Sen kom jag inte på fler djur, men om jag hade gjort det så är jag säker på att hon hade kunnat det med. När lärde hon sig allt det här egentligen?

Tack för hjälpen

2009-02-22T19:51:00.004+01:00

Trots att jag har ont i halsen och är lite småfebrig samt dagen till ära ~~lite~~ bakis som en örn (tack Helene och Marcus för en bustrevlig kväll igår), fick jag ändå klart skolarbetet som det var deadline på ikväll. Detta tack vare att Tora varit hjälpsam och markerat relevanta stycken i min kursbok.

Den observante bloggläsaren noterar även att ringen är tillbaka, två storlekar mindre. Nu måste jag helt enkelt hålla vikten, annars måste jag gifta om mig. Det verkar mycket jobbigare.

I Kina

2009-02-21T17:08:00.005+01:00

I morse vid frukostbordet knep Tora ihop ögonen och gjorde värsta grimasen. Vi skrattade allihop och Janne sa: "Vad du ser ut Tora. Som en liten kines".
"Neeej", skrattade Tora tillbaka. "Inte som en kines".
"Inte som en kines? Varför inte det?".
"Det finns inga kineser här"
"Var finns dom då?"
"På skansen"

Ja, det skulle vara med kamera då.

Nu kör vi IX

2009-02-20T19:05:00.002+01:00

Om ni sitter och väntar på viktrasrapporten så... ja... då får ni vänta. Hoppas ni inte har båttom, för jag tänker INTE redovisa denna veckas resultat. Nepp! Icke sa Nicke!

Hur in i helvete kan man gå upp 1,5 kilo på en vecka? Igen.

Nej, nu ska jag och min godispåse gå och kolla på "På spåret".

Kroppsfunktioner

2009-02-19T21:19:00.003+01:00

Följande "konversation" hörde jag innifrån Toras rum igår kväll, där Janne satt och läste medan han höll Toras sällskap när hon skulle somna.

Jannes stjärt: *Prutt*
Tora: Prosit

Älskar dig

2009-02-18T20:10:00.005+01:00

Har jag nämnt tidigare att Tora är inne i en älsklig fas just nu? Jo, det har jag, det vet jag med bestämdhet, men jag orkar inte leta i arkiven för att länka till ett inlägg som bevisar just detta. Så ni får tro på mitt ord. Hon är inne i en älsklig fas just nu.

Häromdagen till exempel när vi höll på och klä på oss ytterkläderna och jag böjde mig ned för att hjälpa henne på med de där j-vla vinterkängorna*, kramade hon om min böjda rygg och sa med varm och öm stämma vad jag uppfattade som ett:
"Jag älskar dig mamma". Jag blev alldeles varm om hjärtat och frågade Tora, liksom för att få detta bekräftat:"Sa du att du älskar mig?". "Nej", svarade Tora. "DU älskar MIG mamma".

Ja ja. Same, same. Just a liiiitle bit different.

Man får inte vara så petig. Det får man inte.

*Give me vååååår already!

Spänning

2009-02-17T19:52:00.003+01:00

Alltså det här med Tradera. Nervkittlande är ju bara förnamnet. Om ca 1 timme och 20 minuter går tiden ut för mina första säljande auktioner. Och det ser lovande ut kan jag säga. Om de vill sig väl kommer jag sälja för m e r än vad jag hittills spenderat på all sköns skit på ovannämnda sajt. Halleluja!

Om ni undrar var jag kommer befinna mig den närmsta timmen, så kommer jag sitta här framför datorn, tugga på naglarna och trycka på uppdatera....

Någon som behöver en balklänning kanske? Eller en manchesterkavaj för den delen. Ser ut som jag kommer få ge upp den för 1 krona annars. Crap.

Första rapporten

2009-02-16T19:40:00.006+01:00

Okej, det är en aningen tidigt att gå upp klockan 6.15, men känn på fortsättningen:

-Duscha och fixa håret utan att Tora ska "hjälpa till".

-Sminka sig utan att ha Signe hängandes i byxbenet. Jag noterade genast att det är betydligt lättare att inte kladda med mascaran då.

-Äta frukost utan att få tröjan nersölad med gröt.

-Åka tunnelbana utan att behöva köra över folks fötter med barnvagnen. Tänk att bara få s t å där bland alla andra morgonsura människor. Ah! Underbart.

-Umgås med enbart vuxna och nästan-vuxna en hel dag.

-Ringa Janne på vägen hem som säger att dagen hemma med två fortfarande halvkrassliga barn varit f r u k t a n s v ä r d.

-Komma hem till dukat middagsbord.

I can get used to that! Speciellt den sista biten.

Nu är det allvar

2009-02-15T22:01:00.005+01:00

Shit pommes frites! Imorgon bitti börjar min praktikperiod. I tio veckor ska jag praktisera som gymnasielärare i fysik och matematik. Hur fan jag nu ska lyckas med det. Och i tio (10) hela veckor dessutom.

Det är tur att det är sportlov redan om två veckor. Man vill ju inte riskera att bränna ut sig redan från början.

Fortsättning följer i en blogg nära dig.

Ovanor

2009-02-14T16:40:00.004+01:00

Engelska villan, jag har inte alls glömt bort utmaningen. Jag har bara funderat. Instruktionerna var nämligen som följer: Bloggaren skriver 8 fakta/(o)vanor om sig själv. Den som blir utmanad skriver ett eget inlägg om sina 8 fakta/(o)vanor. I slutet av inlägget skriver du 8 personer som du utmanar.

Jag menar ÅTTA stycken ovanor, kan man ha så många?! Och var går egentligen gränsen mellan ovana och irriterande egenskap?

Jag har löst detta genom att bjuda på ett litet potpurri av mina egenheter.

1. Jag är vansinnigt slarvig. Liksom släpper saker där jag är och lägger i princip aldrig tillbaka saker där de ska vara. Detta är mest irriterande för min omgivning. Själv är jag tämligen blind för min egen stökighet.

2. Jag snurrar på håret. Jämt. Och har gjort det ända sedan jag var liten. I tid och otid åker pekfingret upp i håret, snurrar runt och drar till. Det lustiga är att Tora gör precis likadant. Arv eller miljö?

3. Jag kan aldrig lära mig om solen går upp i öst eller väst. Jag måste tänka efter varje gång och ändå brukar det bli fel.

4. Jag är Tradera-hooked. Budar på en massa grejjer jag egentligen inte behöver. Synd bara att folk inte budar på min skit i samma utsträckning som jag budar på deras.

5. Jag är skrockfull så in i bängen. Går aldrig på en A-brunn (och om jag gör det måste jag kvickt leta upp en A-brunn till att trampa på, för då tar de två trampen ut varandra), lägger nycklar på bordet eller går under stege. Det är ju LIVSFARLIGT!

6. Om jag nu MÅSTE ta nycklar från ett bord, har jag löst det genom att sätta upp regeln att det bara betyder otur om man tar bort nyckeln från bordet med handen. Alltså kan du få se mig peta ner nyckeln på golvet med hjälp av foten eller armbågen. Eller om jag har sällskap, så ber jag helt enkelt om hjälp: "Du, kan du vara snäll och ge mig nycklarna som ligger där på bordet".

7. Sista gången jag kollar på klockan innan jag somnar, måste den visa ett jämnt antal minuter. Exempelvis 22.32. Annars måste jag vänta en minut till klockan slår om.

8. Jag avskyr att vara varm. Speciellt om fötterna. Hemma går jag i princip alltid omkring barfota och gärna om jag är bortbjuden också. Fast det är klart. Om jag skulle vara bjuden på middag hos kungen kanske jag skulle överväga att behålla skorna på.

Jag utmanar åtta stycken andra valfria bloggare som känner sig manade!!

Nu kör vi VIII

2009-02-13T16:18:00.006+01:00

Efter förra veckans bottennapp, var det en smula kaxigt som jag klev upp på vågen i morse. Tänkte att nu blir det jeansköp* av!! Men nej då. 72.5 kilo skrek vågen. Men alltså. Jag är helt och fullt med på att man kan gå NED 1.3 kilo på en vecka, men UPP. Nej, det kan jag bara inte acceptera.

Så jag bryggde mig en stark kopp kaffe.... och väntade på att kaffet skulle ha den effekt det vanligtvis har på min mage... och sen ställde jag mig förväntansfullt på vågen igen.

72.5 kg.

Vad fan! Det var liksom inte bara luft som kom ut.

Nåja. Jag tänker skylla på att jag denna vecka kommit igång med styrketräningen igen efter operationen och att det säkert är mina nya muskler som väger.

Japp så är det. Rutorna på magen.

*eller ny tatuering, eller sminkkurs, eller ny skinnjacka.. jag har inte bestämt mig riktigt.

Bråttom

2009-02-12T22:29:00.003+01:00

På gymmet där jag tränar, måste man när man vill gå på ett populärt pass, i princip hänga på telefonen på morgonen för att hinna boka en biljett. Receptionen öppnar klockan 8.00. Ringer man först klockan 8.30 kan man ge sig fan på att alla Bodypump-biljetterna är slut.

I dag hade jag tänkt att träna. Det kom jag på vid frukostbordet när klockan var kvart över åtta, vilket resulterar i att jag helt abrubt ställer mig upp och utan att säga ett ljud, rusar upp på övervåningen för att hämta telefonen så att jag kan ringa och boka. Kvar vid bordet sitter resterna av en förvånad familj. Den första som säger något är Tora.
"Mamma måste bajsa", konstaterar hon lugnt.

Hon har varit med förr.

Så sant, så sant

2009-02-11T09:05:00.005+01:00

Vid treårskontrollen på BVC, har jag hört ryktesvägen att de kontrollerar om barnet kan konstruera treordsmeningar. Jag tror inte vi behöver oroa oss för Toras del. I går morse vid frukostbordet berättade hon för övriga familjemedlemmar att "man inte får kissa och bajsa på golvet."

Det är åtta ord det. Hon är inte bara verbal. Hon säger så smarta saker också.

Krya på sig

2009-02-10T09:17:00.003+01:00

Saker man kan bränna sig på:

-Skållhett vatten
-Varma ugnsplåtar
-Bastuaggregat
-Signe

Två nätter i rad nu, har jag delat säng med Signe-liten som har 40-graders feber. Det är som att ha ett stycke glödande kol i sängen.

Pluttan

End of discussion

2009-02-08T19:13:00.004+01:00

När Signe föddes blev Tora ganska pappig. Inte för att jag blev speciellt ledsen över det, tvärtom så var det faktiskt ganska praktiskt. Det förenklade nämligen tillvaron något oerhört, om det var den som hade tuttarna som nattade Signe-liten (det vill säga jag för den som inte förstod det). Men sen rullade det liksom på i samla gamla hjulspår. Även sedan Signe slutat att amma sig till sömns, var det oftast jag som lade henne att sova för natten medan Janne nattade Tora. Men nu när Janne är försöker vara pappaledig, tycker jag att det är hög tid att röra om lite i den här familjegrytan. Därför inleddes följande diskussion vid middagsbordet härom kvällen.

"Tora, ikväll kommer mamma att läsa saga och lägga dig."
"Nej. Pappa ska göra det."
"Pappa ska lägga Signe. Idag ska jag natta dig."
"Du får INTE lägga mig."
"Varför får inte jag lägga dig?"
"DU får INTE lägga MIG."
"Men varför? Du kan inte bara säga att jag inte får. Du måste förklara varför."
"PAPPA SKA LÄGGA MIG.".
"Tora. På det där sättet vinner man inga diskussioner. Du måste kunna berätta VARFÖR du inte vill det. Du kan inte bara skrika."
"DU FÅR INTE PRATA MAMMA!!!!"

Faktiskt en rätt framgångsrik taktik det där. Man kan lära sig mycket av sina barn. Det är tydligt det. För hon kan väl inte ha fått det från mig?

Jag går och fiskar

2009-02-07T07:36:00.002+01:00

Saker jag fiskade upp ur toaletten igår:

-tre nappar
-en bläckpenna
-en påsklämma
-två blöjor
-en burk ansiktskräm

Nu håller jag på och fundera ut en bra förklaring till försäkringsbolaget varför min mobil har fuktskador. Det gäller att vara förberedd.

Bordsskick

2009-02-06T10:14:00.004+01:00

Vi är inte så noga med våra barns bordsskick. De är så små fortfarande och vi tänker att det är viktigare att skapa en lustfylld känsla till mat, än att hålla på att tjata och gnata om att de inte får hålla på och kladda och kleta. Men vi inser också att det finns någon slags gräns för hur länge vi kan låta detta fortgå.

För Tora tror jag den gränsen går ungefär nu. Häromdagen när vi satt och åt middag, lyfte hon nämligen lite nonchalant på ena skinkan och släppte en ljudlig fjärt.
"Tora", sa jag. "Det är helt okej att prutta, men man ska faktiskt inte göra det när man sitter och äter. Det är inte så trevligt".
Tora tittade först på mig med ögon stora som tefat och sade sedan "VAA??!!" med samma bestörtning i rösten som om jag precis hade påstått att det instiftats en ny lag som förbjöd barnprogram.

Ehhh... man kanske ska leva som man lär.

Nu kör vi VII

2009-02-06T10:02:00.003+01:00

Jag hade tänkt inleda det här blogginlägget med en ursäkt varför jag inte bloggat på så länge, men så bara... Nääej, det tänker jag inte göra! It's my blog and I blog if I want to. Typ.
Så ni trogna läsare kvar som är kvar efter denna svacka. Puss och kram till er. Nu har jag fått tummen ur.

Och eftersom det är fredag måste jag ju offentliggöra morgonens vikt. Sådan är lagen. Men det gör jag så gärna. 71.2 kg.

1.2 kilo kvar till de nya jeansen. Lite lavemang bara så har vi löst det problemet.

Tips!

2009-01-31T20:52:00.004+01:00

Om någon skulle titta in här ikväll för att denne inte har något bättre för sig, kan jag tipsa om en bra film på SVT ikväll. "Maria full of grace" klockan 23.40 på ettan. Lätt en av de bästa filmer jag sett.

Som tur är har jag som sagt redan sett den, för när klockan är 23.40 sover jag sedan länge. Men ni ungdomar kan ju stanna uppe. Jag går och knyter mig nu.

Natti natti.

Yeah right!

2009-01-31T08:42:00.003+01:00

Janne tycker att det är konstigt att jag inte hade gått ner mer i vikt med motiveringen "att en äggledare ändå måste väga en del".

Hahahaha... haha..... ha!

Naken

2009-01-30T20:10:00.006+01:00

Det är dyrt att gå ned i vikt.

Eller rättare sagt. Det är dyrt att gifta sig när man är som tjockast, för när man börjar smalna av måste man lämna in sin vigselring för att få den förminskad för dyra pengar.

Nåja, det hade blivit en aningens dyrare att tappa juvelerna, även om nu stenen i min vigselring är så stor att jag förmodligen hade snubblat på ringen om jag hade tappat den. Men för säkerhets skull lämnade jag ändå in den till guldsmeden idag.

Någon som ska med ut på krogen i kväll?

Nu kör vi VI

2009-01-30T09:06:00.001+01:00

Okej. Ett plus är alltid ett plus men jag hade räknat med värre. Så jag är rätt nöjd ändå.

72.5 kg. Plus 100 gram.

Inte än

2009-01-29T15:36:00.005+01:00

Jag vaknade i morse med lite lätt ångest. "Det är väl inte invägnings-fredag idag?", hann jag tänka innan jag med en lättnadens suck drog mig till minnes att det faktiskt bara är torsdag. Det har nämligen blivit lite väl mycket tröstätande av godis och choklad denna vecka, men till imorgon ska jag nog kunna gå ned något kilo.

Jag kan alltid skylla på att jag fortfarande har kvar lite vätska i buken sedan operationen. Säkert ett par liter.

Vilket kondis

2009-01-28T20:47:00.004+01:00

Tora lekte konditori här hemma igår. På soffbordet hade hon lagt upp en massa färgglada träklossar i olika konstellationer.

"Kom och köp tårta!", ropade hon.
Åhh, vad gott med tårta", utbrast jag. "Det vill jag ha. Vad kostar det?"
"Tvåhundra kronor", blev det bestämda svaret och av Toras uppsyn att döma var det ingen prutmån på det beloppet.
"Oj, det var dyrt, men jag tar en", tyckte jag och försökte räcka över lite låtsaspengar.
"Nej! Först tårta", sa Tora och gav mig ett par ~~träklossar~~ tårtbitar. Jag mumsade snabbt i mig dom (jag var väldigt hungrig). Knappt hade jag svalt sista tuggan förrän Tora gav m i g lite låtsaspengar.
"Här får du pengarna också", sa hon vänligt.

BÅDE tårta OCH pengar.

I say it's a win-win-situation.

Språkbruk

2009-01-28T15:52:00.003+01:00

Jag nämnde ju häromdagen att Toras språkbruk är ganska avancerat för hennes 2,5 år och jag tänkte att jag skulle ge ett par exempel. Ja, nu är det ju inte så att hon svänger sig med trendiga begrepp som "budgetunderskott" och "inflationsanalys" direkt, men det är snudd på alltså. Eller, när jag tänker efter... Avancerat kanske var lite att ta i, men kreativt är det i alla fall.

Som igår vid middagen när jag frågade om hon ville ha lite mer fiskbullar och hon istället för ett vanligt hederligt "Ja tack" svarar: "Jo men absolut".

Eller som i morse när hon satt på pottan och bajsade och ville att jag skulle bära henne fortfarande sittandes på pottan och sätta henne framför TV:n istället. Jag uttryckte mitt tvivel över att det skulle gå men att jag skulle försöka. När jag till slut lyckades med konststycket att vingla iväg med Tora plus potta i famnen, utbrast Tora glatt där hon satt på sin tron: "Mamma, det funka!"

Olikheter

2009-01-26T13:30:00.006+01:00

Man brukar säga att syskon inte behöver vara mer lika till personligheten än vad de är lika vem som helst annars. Det kan snarare vara tvärtom. Är det ena värsta filbunken så är ofta den andra spritt språngande galen. Så är det typ här.

Redan när Tora var tio månader älskade hon att begrava näsan i böcker. Klonk-klonk-klonk lät det när hon kom krypande med en bok i ena handen som hon ville att man skulle läsa för henne. Hon pratade tidigt och idag har hon ett språk som är tämligen avancerat för hennes ringa ålder.
Å andra sidan är hon inte speciellt motorisk. Hon gick ganska sent och är fortfarande rätt klumpig i sina rörelser. Och ni ska se när hon försöker hoppa alltså! Värsta roliga synen. Hon lyfter på sin höjd en millimeter över marken.

Signe däremot är precis tvärtom. Hon kröp när hon var sju månader och gick sina första steg bara tre månader senare. Kort därefter gjorde hon sin första vurpa ner från fåtöljen som jag inte ens kunde drömma om att hon skulle kunna ta sig upp i. Läsa däremot får man typ tvinga henne till och halvvägs genom boken brukar hon ändå ha tappat intresset helt.

Den här bilden när Janne sitter och läser saga för tjejerna, tycker jag åskådliggör detta ganska bra.

Värsta bästa presenten

2009-01-25T19:16:00.003+01:00

Har ni sett vilken underbar krya-på-mig-present jag fick av Minna? Vem kan vara nere med Chris Cornell och mums-mums? Jag bara undrar. Tack allra bästa du. Fasikens vad rart.

Fåfänga

2009-01-25T12:08:00.003+01:00

Det finns både fördelar och nackdelar med att skicka iväg sin man för att hämta lite grejjer åt en när man ligger på sjukhus och inte riktigt vet hur länge man kommer att få stanna.

En bra grej är, att när man frågar om han köpa ett par tidningar, så kommer han tillbaka med i princip varenda tidning som går att få tag i på Pressbyrån, så att jag helt säkert skulle få någon jag ville ha.

Mindre bra är, att han inte är så haj på det där med kvinnliga hygienartiklar. Eftersom jag är klart medveten om detta faktum, försökte jag hålla jag det så enkelt jag kunde och bad endast om: ett par rena trosor, en tandborste, tandkräm samt min ansiktskräm och ansiktstvål från Clinique.

Trosorna fixade han och även tandborste med tillhörande kräm. Till min stora förvåning fick jag även rätt ansiktskräm. Jag hade ställt in mig på att behöva smörja in ansiktet med Helosan-salva eller något liknande.

Ansiktstvålen däremot var tydligen överkurs. Istället fick jag Cliniques Pore Minimizer.

Ja men det var ju bra. För det är när man ligger där i sjukhussängen med värkande buk och munnen torr av allt morfin, som man verkligen har tid att fundera över om ens porer på näsan inte är lite väl stora.

Det blev till att tvätta kinderna med landstingets antibakteriella pumptvål. Förmodligen får man minst lika små porer av den. Ren blev man i alla fall.

Så här är det!

2009-01-24T19:37:00.002+01:00

Jag har ju som sagt haft tankarna på lite annat håll den här veckan. Tänkte att jag nu skulle berätta vad det är som har hänt. Som lite terapi för mig också. Det ska ju vara bra att lätta på trycket sägs det.

Det började i söndags, då jag mest för att kunna utesluta, tog ett graviditetstest som till vår stora förvåning blev positivt, trots dagligt intag av mini-piller. Nu hann vi visserligen knappt börja glädja oss eller ens vänja oss vid tanken på ett tredje barn, eftersom jag redan dagen efter fick helvetiskt ont i magen och började blöda lite. På gynakuten kunde de inte säga så mycket faktiskt, förutom att ge mig en återbesökstid nästa fredag, dvs fredag i nästa vecka, vilken jag är jävligt glad att jag inte väntade på, eftersom jag akut-opererades i går kväll för utomkvedshavandeskap.

Ägg med "tillbehör" (omeletten?) hade fastnat i äggledaren och börjat växa ut i buken. Vid operationen avlägsnades en fem centimeter stor "omelett" och jag hade läckt ut ca tre deciliter blod i buken, vilket får ses vara ganska sparsamt i sammanhanget. Det var aldrig någon fara på taket. Men tyvärr gick inte äggledaren att rädda.

Men. Jag har ju den andra kvar. Och enligt läkaren som utförde ingreppet, såg den hel och ren ut. Och tydligen är det så, att en äggledare kan fiska upp ägg från båda äggstockarna. Det vet det fan hur det går till men det låter ju betryggande i alla fall, om man nu skulle vilja ha ett barn till.

I alla fall. Jag är hemma nu. Operationen var en titthålsoperation och efter en sådan behöver man sällan vara inlagd mer än något dygn. Men lite ont i magen har jag allt. Speciellt när jag skrattar. Så skriv inga roliga inlägg på ett tag är ni snälla. Tänk på en nyopererad kvinna.

Nu kör vi V

2009-01-23T08:11:00.002+01:00

Jag har verkligen, verkligen haft fokus på något annat än viktminskning denna vecka, men för ordningens skull kör jag en vikt. Only for you!

72.4 kg. Minus ett par hekto trots allt.

Nu ska jag gå och duscha. Då försvinner nog ett par hekto till.

Censurerat

2009-01-22T16:01:00.003+01:00

Ni vet den där sången från Emil i Lönneberga, "Grisen gal i granens topp". Den som går ungefär så här:

"Upp och ned, ned och opp"
"Grisen gal i granens topp"
"Och en mus, i vårt hus"
"Svär och tuggar snus"

Den går Tora runt och sjunger här hemma för tillfället. Det är bara det att den nog inte är så fasligt lätt att sjunga. I alla fall inte för en tvååring. Jag menar, den är ju inte direkt logisk. Det är lamm som skäller och hundar som jamar. Dessutom vet inte Tora vad snus är för något, så hon har konstruerat en egen barnförbjuden variant:

"...svär och tuggar mus"

Om lite sömn och sånt

2009-01-21T16:01:00.004+01:00

Det är lite mycket nu. Jag har som sagt börjat skolan igen och Janne kör sista racet på jobbet innan hans pappaledighet. Och sen toppar vi det med en privat rätt jobbig grej som tar en massa energi.

Men. Signe har i alla fall börjat sova om nätterna. Eller. Så ska jag ju inte säga. När jag tidigare bara har vågat andas om att Signe börjat sova lite bättre, så har hennes sömnproblem blivit sju resor värre.

Så jag säger så här istället.

Signes sömnlöshet hade INTE ALLS gått så långt, att vi slutligen bestämde oss för att köra fem minuters-metoden. Det skar INTE ETT DUGG i mamma-hjärtat att lära Signe somna och somna om själv, för hon skrek INTE DET MINSTA. Och det tog INTE bara tre nätter innan hon kom på att man faktiskt kan sova som en stock mellan 19.30 och 05.00, dricka en flarra välling och sedan somna om på momangen till 07.30. Nej, detta har INTE hänt.

Åhh, vad hon sover DÅÅÅÅÅÅLIGT.
Jag tror jag går UUUUUUUNDER av sömnbrist snart.

Så. Det borde göra susen.

Älskar, älskar inte

2009-01-18T08:51:00.004+01:00

Tora är inne i en väldigt älsklig period just nu. Ofta, gärna och med stor inlevelse, berättar hon hur mycket hon älskar saker och ting. Det bästa är utan tvekan, när hon på kvällen innan hon somnar, lägger sin lilla hand på ens kind och från hjärtat säger: "Mamma, jag älskar dig". Då är det så att man dör en smula.

Fast å andra sidan, verkar hon älska sin Snövitklänning precis lika mycket och häromdagen när vi höll på att duka inför middagen och jag gav Tora en uppsättning bestick, tittade hon lite uppgivet på mig och sa: "Men mamma, jag älskar inte den där gaffeln och kniven".

Jag försökte tala om att när man älskar någonting, så tycker man om det väldigt, väldigt mycket och att man kanske inte kan hysa några sådana innerliga känslor för ett gäng bestick.

Men vem är jag att bestämma om det egentligen...

Ägg, schmägg

2009-01-17T08:30:00.003+01:00

För ett par nätter sedan sov Signe lite dåligt. Milt uttryckt. För egen del kan jag väl ha skrapat ihop ungefär fem timmars slummer under natten och då var det inte ens sammanhängande. Men nu är det inte Signes sömnlöshet som det här inlägget ska handla om(det är vid det här laget ett rätt uttjatat ämne på den här bloggen tycker jag), utan storhandlingen som följde dagen efter.

Signe lämnades hemma med farmor och som i trance släpade jag mig ut till bilen för att bränna iväg till Ica Maxi. Någon inhandlingslista orkade jag bara inte med att skriva. Jag tänkte att jag kör lite på känn istället när jag väl är där. Som en zombie vandrade jag mellan hyllorna och rev ned varor i vagnen, glad över att jag kom ihåg udda grejjer som toalettrengöring och sånt.

När jag kom hem igen visade det sig att jag klarat mig riktigt bra. Det enda jag glömt, var faktiskt välling till Signe och maskindiskmedel. Däremot hade jag kommit ihåg ägg. När jag gick förbi äggkyldisken, hade nämligen Jannes röst gjort sig påmind någonstans inne i huvudet:
"Du köper alltid för lite ägg"
"Men, vi äter ju aldrig upp dom i tid"
"Det gör vi ju"
"Nej, det gör vi ju inte"
"Jo!"

Nu ska han väl bli tyst, minns jag att jag tänkte och stoppade ned en 10-äggsförpackning i vagnen. Hemma i kylskåpet visade det sig dock stå en nästintill oöppnad 15-ägsförpackning från f ö r r a storhandlingen som Janne stod för. Båda förpackningarna går ut den 27 januari.

Så nu har vi en sisådär 25 ägg att trycka i oss på en dryg vecka. Igår hade jag vänner på lunch här. De fick ugnspannkaka. Sen tänker jag omelett och... ...äggtoddy... och kokt ägg, stekt ägg... ehhh.... förlorat ägg?

Synd att det inte är påsk.

Skämmes

2009-01-16T21:12:00.002+01:00

Ehh, ska man skämmas lite om man äter upp resterna av sin dotters godispåse när dottern somnat och man ligger i sängen och kollar på Let´s Dance?

Det är ju inte direkt så att jag kommer att påminna henne om att hon hade godis kvar i morgon bitti.

Utmärkelse

2009-01-16T16:34:00.004+01:00

Åh, en liten utmärkelse på min ära. Tack akan-kakan.

Reglerna för Utmärkelsen är enkla. Jag som har mottagit Utmärkelsen, lägger upp den på min egen blogg och länkar till bloggen som jag har fått den ifrån. I min tur delar jag den vidare till de Mammabloggar som jag tycker förtjänar den! Lämnar såklart ett meddelande inne hos dem, om att de har fått den! Det är med en stor ära som jag ger den här Utmärkelsen vidare till:

Agent 586

Alla goda ting

Egentligen vill jag ge utmärkelsen till fler mammabloggar, men de som jag sett redan har fått den får den inte igen. Det får vara någon slags hejd på det hela tycker jag.

Nu kör vi IV

2009-01-16T08:26:00.002+01:00

Ha ha! Trots fusk både fredag, lördag och söndag i förra veckan, är det minus i dag. 72.6 kilo. Nu är jag nere på samma vikt som jag var i somras, när jag släppte garden och började gå upp igen.

Som en boll kommer jag tillbaks till dig...

Smakråd

2009-01-15T20:20:00.016+01:00

Alltså, jag vet inte vad det är med Ellos. Trots att jag blir missnöjd gång efter en annan med mina köp därifrån, så kan jag inte låta bli att lockas av deras "personliga rabatter". Nu sist hade jag fått en alldeles u n i k födelsedagsrabatt. Det ni... ..nu vill ni allt bra gärna fylla år ni med va? Och vem är jag att dissa en sådan present. Jag var ju t v u n g e n att handla. Vem vet vem som hade gråtit sig till sömns därborta i Borås i annat fall. Sådant kan man inte ha på sitt samvete.

Fast faktum är att jag nog för första gången är rätt nöjd med alla mina köp.

Det absolut bästa var strandplaggen (längtar till sommaren någon?). Jag har efter två täta graviditeter, insett att min mage aldrig någonsin kommer bli vad den en gång var. Till exempel har jag fortfarande kvar en sådan där linea negra-rand. Ovanpå allt plufsplufs. Det får vara heltäckningmatta på den i sommar, suckade jag och klickade hem en baddräkt. Inte den här då. Nej, den HÄR!. Med rejäla kupor så att två utammade nassar ska få rejält med stöd. Och så var det något "formfast material vid magen" som skulle ge "extra stöd och en slank siluett". Ahh men suveränt. Och när jag ändå höll på och klicka runt bland badkläder fick det bli en sån här också. Som en bikini fast utan att visa magen. Det är ju nobelprisvarning på det alltså. Minst.

Men. Så var det där med stövlarna. Jag skulle behöva lite smakråd på dom. Innan ni tar ställning till om de ska få åka tillbaka till eller inte, kanske ni vill veta att jag med min personliga rabatt, fått dem till det fashionabla priset av 550:-. De är något krångliga att få på och av men de sitter väldigt skönt, kanske en aningens stora bara. Jag tänkte att man kan ha dem både uppdragna och lite nedhasade och variera sig lite. Jag svassade runt så ett tag här hemma, med nedhasade stövlar för att kolla hur det kändes och frågade Janne i ett svagt ögonblick vad han tyckte. "Vill du att jag ska kalla dig D'Artagnan också eller?", blev svaret.

Jag måste nog få en second opinion på den. Jag kör en omröstning. Det var länge sedan.

UPDATE: Rätt jämnt skägg i omröstningen. Men eftersom jag velade in the first place, är stövlarna på väh hem till Borås. En femhunka, är en femhunka, är en femhunka.

Oh Nikita will you ever now...

2009-01-13T21:04:00.011+01:00

Jag har värsta snygga jeansen i min ägo. Jag fick dom, bara så där, av Lena (Alfons och Sveas mamma) när vi var där och hälsade på i mellandagarna. I utbyte delade vi med oss lite av Signes magsjuka, så att hela familjen C låg och kräktes på nyårsafton. Så här i efterhand känner jag att det kanske inte var ett riktigt rättvist byte.

"You give me a pair of jeans. I give you kräk"

Fast att säga att jag fick jeansen bara så där, är att utelämna delar av sanningen. Jag fick dom för att Lena ändå aldrig använde dom eftersom de blivit på tok för stora för henne. Hon hade nämligen köpt dom för att användas som ett par mammabyxor under graviditeten. På mig sitter de retligt nog som en smäck- Eller satt kanske jag ska säga. Faktum är att de börjar bli en a n i n g e n för stora även på mig sedan jag gått ned mina första 2,5 kilo.

Jag känner nu att de är ett par nya Nikita-jeans jag ska unna mig när jag nått viktmålet. Ingen jädra väska. Jag är ingen väsktjej. Jag är rätt nöjd med den där svarta skinnväskan från Wedins jag haft sedan Dackefejden. Nej, jag är en jeanstjej. Ett par nya Nikita it is.

Jag kanske kan få dom du har nu Lena? Du kan få... ehhh... du kan få lite svinkoppor av oss.

Bortse gärna från det svettiga träningslinnet. Jag har precis varit och tränat.

Och här kan ni bortse från gravidmagen. Den är på väg BORT! Den har inte så bråttom bara.

Janne: "Ska jag ta kort bakifrån? Då måste jag ju vrida på kameran så det blir vidvinkel"

Gul och blå

2009-01-13T20:59:00.004+01:00

Hampa, kan du vara snäll och komma hem nu. Ikväll var jag på boxning för första gången sedan du åkte. Först grät jag en sentimental liten tår och sedan fick jag spöa upp någon liten tjej som jag inte ens känner.

Det är liksom inte riktigt samma sak.

Get your fat ass over here!!

Slutspurten

2009-01-12T19:27:00.003+01:00

Det här är min sista mammalediga vecka. Om det blir några fler barn får framtiden utvisa, men nu är det i alla fall finito för den här gången. Nästa måndag börjar skolan igen och jag inser att det kan bli en rätt hektisk vår för min del, eftersom jag valt att läsa 60 poäng denna termin istället för sedvanliga 45 poäng. Men om allt går enligt planerna får jag då min lärarexamen redan till sommaren. Så om ni hör om någon som letar efter en vacker, genomklock och lagom tjock ~~man~~ kvinna i sina bästa år, att jobba på sin alldeles förträffliga gymnasieskola som matte- och fysiklärare i höst, tipsa dem gärna om mig.

De första två veckorna av terminen, kommer det bli lite pusslande med farmödrar, mormödrar och fan hans moster som barnvakt till Signe, men den 1 februari tar Janne över rodret här hemma. Jag har föreslagit att han ska börja blogga han med. Göra som Blondinbellas snubbe (brunett-Berra för er som såg Let´s dance), starta en blogg och rida på sin äkta hälfts bloggframgångar. Han har dock inte nappat riktigt än, säger att han måste gå ner sig lite djupare i caffe latte-mamma träsket först.

Hur jag kommer göra med den här bloggen vet jag inte. Den har under min mammaledighet fungerat som ett vattenhål för min kreativa sida under en stundtals ganska ostimulerande mamma-vardag. Fast vad vet jag, jag kanske har blivit en sådan bloggsucker att jag bara måste blogga ändå. Det finns liksom knark. Och så finns det bloggar.

Nåja, det är en vecka kvar. Ingen idé att fundera så mycket över det nu.

Ha den äran! Ja tack!

2009-01-12T08:06:00.003+01:00

"Ja må oss leva, ja må oss leva, ja må oss leva uti hundrade år"
"Javisst ska vi leva, javisst ska vi leva, javisst ska vi leva uti hundrade år"
"Ett fyrfaldigt leve för mig, Polly, Per Gessle och Gunde Svan. Oss leve"
"Hipp hipp, Hurra, Hurra, Hurra, HURRA!"

Värsta roliga inlägget

2009-01-11T10:23:00.011+01:00

Ok, här kommer det.

Igår när jag kammade backslick på Signe efter kvällsbadet, upptäckte jag att hon blev till förväxling lik Maria Abrahamsson.

Det hade väl varit helt okej om det inte hade varit så att jag är lite rädd för Maria Abrahamsson. Hon verkar vara så där knivskarpt intelligent. Och lite elak också. Fast det har jag i ärlighetens namn i aning om. Jag vet bara att jag inte har någon större lust att bli osams med henne. Jag skulle få en sådan verbal snyting. Mitt i nyllet.

Maria Abrahamsson Signe-liten

Cliffhanger

2009-01-10T22:19:00.002+01:00

Jag har värsta roliga inlägget på gång. VÄRSTA.

Men jag orkat inte lägga in det nu. Går och lägger mig istället.

Det får bli imorgon istället.

Vilket antiklimax det kommer bli.

Om man skulle ta och ...

2009-01-10T21:12:00.005+01:00

Nej men om skulle ta och starta en sådan där makeup-blog (för övrigt min absolutaste favvo makeup-blog) kanske. Och visa upp sina fina nagellack. Inspirera folk och så.

Ja, eller inte då. Det här är anledningen till att jag målar naglarna ungefär en gång vartannat år. Det går väl an att måla, men att ta bort skiten. Suck och stön. Hur orkar folk?

Hur länge lacket har suttit undrar ni? Sedan 28 december.

Maken till hållfast lack har ni väl aldrig sett.

Menageri

2009-01-10T08:07:00.003+01:00

Tora har börjat leka låtsaslekar och delar mer än gärna ut roller till resten av familjen. Nu i morse lekte hon zoo eller nåt.

"Jag är ett lejon", sa hon där hon låg tryggt brevid Janne i sängen.
"Och du är en flodhäst", fortsätter hon sedan och pekar bort mot Signe och mig som ligger där brevid.
"Jag hoppas du inte pekar på mamma nu", sa jag och kände att bli jämförd med en flodhäst det första som händer en lördagsmorgon, inte riktigt är vad man drömmer om.
"Signe är en flodhäst", klargör Tora.
"Jaha, vad är mamma då?
"Mamma är ett får"

Jo, men det var ju mycket BÄÄÄÄttre.

Nu kör vi III

2009-01-09T08:17:00.003+01:00

Alltså. Ni kommer inte tro mig, men jag vägde mycket lägligt in mig på 73.4 kg i morse. Och då ska ni veta att jag vägde mig hela fem gånger. Först visade vågen nämlign 73.8 kg, men godissugen som jag var, tyckte jag att vågen vickade lite så jag flyttade den en bit och vägde om mig: 73.4 kg. Sedan vägde jag mig tre gånger till bara för att försäkra mig om att godipåsen var i hamn. Jodå, 73.4.

Fast nu är jag inte så sugen på godis längre faktiskt. Man blir ju lite sporrad när det går bra också.

69 KILO! HERE I COME!!

Vadå med?

2009-01-08T21:08:00.003+01:00

Idag när jag efter duschen stod och smorde in mig, tittade Tora förundrat på mig.

-Vad gör du mamma.
-Jag smörjer in mig.
-Vadå med?
-Kräm.
-KRÄK?
-Nej. KRÄM!
-Tandkräm?
-Nej inte tandkräm. Hudkräm heter det.
-Jaha.

Nog för att man som småbarnsförälder är van att bli nedkletad med både det enda och det andra, men att frivilligt smörja in sig med tandkräm, där drar i alla fall jag gränsen.

Kräk däremot känns helt okej.

KÄÄÄÄNDY!

2009-01-08T21:01:00.005+01:00

Det är torsdag kväll och Tora har redan börjat prata om fredagsgodiset. Suck! JAG VILL OCKSÅ HA. Även fast jag lovat att inte käka snarr förrän jag är på rätt sida om 70-strecket.

Men ibland måste man ju unna sig lite. Så kan vi säga så här? Om jag väger in mig i morgon bitti på mindre än 73.5 kg, då får jag köpa mig en liten påse godis tillsammans med Tora i morgon.

Inte annars.

Okej?

Ursäkta mig nu. Jag ska bara gå och basta lite.

Memory Lane

2009-01-08T08:15:00.005+01:00

När jag läste det här inlägget hos Polly, om när hon och hennes gris (son alltså) sitter och äter middag och samtidigt lyssnar på ABBA, kom jag och tänka på en sak som hände mig en gång för länge sedan. Nu när jag sitter här och skriver, är det lite oklart varför jag kom och tänka på det, för den i händelsen jag tänker berätta om, satt några kompisar och jag och åt middag medan vi samtidigt lyssnade på musik från musikalen Grease. Inte ABBA.

Men ändå.

Musiken hade värdinnan (min kompis, då kanske 16 år) valt själv utan att några diskussioner hade föregått valet. Hon tyckte väl att det var passande bakgrundsmusik till en sober middag. Det serverades kyckling och ris. Eller så kan det ha varit potatis till, jag minns faktiskt inte riktigt. Kyckling var det i alla fall, det minns jag med bestämdhet.

"Är det Grease?", frågade jag i alla fall artigt medan jag gnagde lite på ett kycklinglår. Värdinnan tittade lite konstigt på mig för ett ögonblick som om hon undrade hur det egentligen stod till, och svarade sedan lite försiktigt: "Nej Millan. Det är kyckling..."

Vad ÄR det för nåt?

2009-01-07T13:14:00.005+01:00

Tora är inne i värsta babbelperioden. Gud vad hon babblar. Om ditten och datten. Ofta vill hon veta vad saker och ting är för något. Eg e n t l i g e n. Hon har förstått nu, att byxor inte bara är ett par byxor, utan kan vara ett par jeans, ett par shorts, mjukisbyxor.... ja, typ så.

Ungefär så här låter det vid frukostbordet nu för tiden:

-Mamma, nu är det morgon!
-Ja, det är det.
-Vad är det för en morgon?
-Jaa, det är en vanlig morgon...
-Men vad ÄR det för en morgon?
-Det är en vintermorgon.
-Jaha.

Och när vi duschade igår kväll lät det så här:

-Mamma, vad är det?
-Men det vet du väl att det är mammas snippa.
-Vad är det för en snippa?
-Jaa, det är snippa.
-Men vad ÄR det för en snippa då?
-Ja, det är vanlig gammal mamma-snippa.
-Jaha.

Så nu vet ni det.
Det finns vanliga snippor och sedan finns det gamla
mamma-snippor. De är de bästa snipporna det.

Plötsligt händer det II

2009-01-06T13:22:00.008+01:00

Det har faktiskt hänt mig en gång. Att jag vunnit på Triss alltså. Något mer än det där småskrapet under hundringen som man ändå alltid köper nya lotter för. Det var när jag låg på BB med Signe.

För det är bara att konstatera. Det är en viss skillnad på att få det första barnet mot det andra. När Tora föddes var vi värsta gulliga lilla nyblivna familjen som fick eget litet rum på SöS att cocoona i. Ja, i två dygn i alla fall. Sedan blev Tora plötsligt väldigt sjuk och fick läggas in på neonantalavdelningen för att få en dunder-antibiotikakur intravenöst genom en liten slang i huvudet. Hon såg ut som en liten alien med det där stora bandaget runt huvudet där den lilla slangen stack upp. Och jag var så rädd så rädd som jag aldrig förut varit i hela mitt liv.

Men med Signe var det som sagt litet annorlunda. Några timmar efter att hon fötts, stannade Janne med oss på KS men sedan var han tungen att åka hem till Tora. Innan han åkte kilade han dock ned till Pressbyån och införskaffade lite tidsfördriv åt mig. Några tidningar, lite godis, en trisslott. I normala fall hade jag förmodligen kastat mig över lotten det första jag gjorde, men när vi väl hade kommit upp till BB hade jag varit vaken i ungefär 48 timmar och prioriterade därför sömn framför spel. Tyvärr blev det lite si och så med den varan.

Eftersom Janne inte skulle stanna kvar på BB, fick jag pga platsbrist dela rum med en annan mamma och hennes son. Det verkade som om hon också prioriterade sömn framför allt annat. Och det hade väl varit okej, om hon inte hade snarkat som en hel karl. Jag har aldrig hört någon snarka så mycket som hon gjorde. Och då är jag ändå gift med Janne. Det var så att väggarna skakade när hon drog sina timmerstockar. Och när kvinnan inte snarkade, pratade hon i sin mobiltelefon. Högt. På somaliska. Jag svär att hela KS kunde höra henne berätta om sin förlossning för hela tjocka släkten. Nu kan jag förvisso inte prata somaliska och har därför ingen aning om det var det hon faktiskt pratade om. Hon kan lika gärna ha rabblat upp de senaste börsnoteringarna. Men skitsamma vad hon sa. Sova kunde jag i alla fall inte göra när hon babblade. Och när hon inte sov eller pratade i telefonen skrek hennes son.

Jag som hade bett om att få stanna något extra dygn med tanke på det som hände Tora, bad redan efter första natten på mina bara knän att jag skulle få åka hem. Jag tror till och med att jag grät en skvätt också. Så den där trisslotten glömdes liksom bort, ända till sista dagen när tidningarna var utlästa och jag plötsligt kom på att den faktiskt låg där, längst nere i Pressbyråpåsen och bara väntade på att bli skrapad. När de tre likadana beloppen uppenbarades var jag tvungen att dubbelkolla ungefär tusen gånger. Det fanns ju en uppenbar risk att jag hallucinerade av sömnbrist. Men nej då, det stämde. Vi hade vunnit 10 000 kronor. Helt pöstligt kändes det nästan värt med fyra sömnlösa dygn.

Den våren unnade vi oss en massa saker och hänvisade till att "vi har ju faktiskt vunnit på triss". En ny syskonvagn, en platt-TV till sovrummet, en resa till Grekland...

Det är märkligt vad 10 000 kronor kan räcka till mycket bra grejjer.

Liten liten Signe

Tora-Alien

Plötsligt händer det

2009-01-06T13:14:00.005+01:00

Tror ni inte att Signe slog till och sov hela natten i natt. Och ingen nattvälling behövde hon heller. Janne som sov på golvet inne i hennes rum, berättade att hon visserligen vaknade till lite då och då men mest gnydde och somnade om alldeles själv. Ingen vaggvisa, inget buffande, inga avhuggna händer. Ingenting.

Eller så sa han bara det för att jag inte ska tappa hoppet alldeles. Men jag som sov vägg i vägg med Signes rum, hörde faktiskt knappt ett pip på hela natten så jag undrar om han inte talar sanning ändå.

Nu kan det visserligen röra sig om olycksfall i arbetet och att natten till i morgon blir värsta cirkusen igen.

Men.

Halleluja for now.

"Titta hon flyger"

Trollmors visa

2009-01-05T19:39:00.008+01:00

Har jag berättat att Signe sover ganska dåligt? Ni får ursäkta om jag upprepar mig, man blir lite lätt förvirrad av sömnbrist, och det är inte meningen att vara tjatig. Det är det verkligen inte. Men hur som, om jag inte sagt det förr, så säger jag det nu. Hon sover ganska dåligt. Och utav de sömnmetoder som finns på marknaden har vi nog testat de flesta.

Som den här "Somna-utan-gråt-metoden" vi testade i höstas till exempel. Det var ju en smash hit. Verkligen. Signe sov väl hyfsat i en vecka ungefär. Kanske två. Sedan tyckte hon sig ha genomskådat metoden och så började det om med sömnlösheten igen. Men en grej från nämnda metod har vi faktiskt fortsatt med, för det funkade faktiskt ganska bra.

Precis när barnet håller på att somna in, ska man säga ett mantra som till exempel "För ditt eget bästa gör du klokt i att sova nu" alternativt "Nu sover du eller så får mamma psykbryt". Man kan också sjunga en vaggvisa. Så gör vi. Ganska länge nu har vi sjungit "Trollmors vaggvisa" när Signe ska somna eller somna om. Ett tag (ett kort tag, ett jävligt kort tag, typ i två nätter) räckte det med att man stod i dörröppningen och sjöng sången så somnade Signe om. Men så var det här med att genomskåda metoder...

I natt var Signe vaken mellan klockan 02.00 och 04.30. Det innebär att jag sjöng "Trollmors vaggvisa" om och om igen i ungefär 2,5 timme. Säg att det tar i runda slängar 20 sek att sjunga den en gång. Det skulle innebära att jag sjöng den där jävla visan 450 gånger i natt. Man kan säga att jag till slut blev lite smått trött på att höra min egen röst. Faktum är att jag blev ganska trött överlag och till slut lade mig på golvet brevid sängen och stack in min hand mellan spjälorna och fattade tag i Signes hand. Och då somnade hon nästan genast. Med sin lilla hand tätt omsluten kring min. Och somnade hon även idag till middagsvilan och nu vid läggdags. Det här kan mycket väl vara nästa grej.

Det enda jag funderar på nu, är om jag verkligen behöver två händer. Jag menar, vänsterhanden duger ju inte till så mycket egentligen. Det kan nog vara värt att offra den för att få åtta timmars sammanhängande sömn. Nu kan det kanske tyckas vara lite makabert att ha en avhuggen hand i spjälsängen, men jag tänker att man kan ju lägga en liten filt över den när man har gäster. Ja, eller något annat fint. En liten broderad duk kanske.

Ajs kriim

2009-01-05T10:31:00.003+01:00

Härom kvällen när det var dags för Toras läggning och Janne höll på att ta på henne pyjamasen, frågade han mig sådär i förbifarten: "Finns det några pacifiers här uppe?"
Innan jag ens hann börja fundera på huruvida det gjorde det eller ej, svarade Tora i mitt ställe: "Nej, bara napp".

Men det var väl själva fan vad de (s)nappar upp fort. Snart kan man väl inte säga "ajs kriim" längre heller.

Janne en fashionista

2009-01-04T15:43:00.004+01:00

Vi är nyss hemkomna från lunch hos barnens farmor och farfar. På deras kylskåp hänger ett kort på Janne och hans två syskon. På kortet bär Janne samma blå Champion T-shirt som han har på sig idag. Exakt samma. Kanske något mer urtvättad. Detta kort är daterat 1999.

Frågan är vad det säger mest om. Märket Champions oerhörda kvalitet som vet att göra tröjor som håller (och håller och håller och håller) eller Jannes stora intresse för kläder, mode och god smak.

Samvetskval

2009-01-03T14:46:00.004+01:00

På nyårsdagen var vi och hälsade på Magnus, Ulrika och Olivia en sväng. Tora var som alltid lite skeptisk när vi först kom dit, men när det visade sig att Olivia delade Toras intresse för prinsesskläder, blingbling och smink blev de snart oskiljaktiga. Särskilt som Olivia hade fått ett aldeles eget sminkbord i julklapp av sin faster och mer än gärna lånade ut en rosa tyllklänning till Tora medan hon själv sprang runt i en blå.

När vi hoppade in i bilen för att åka hem, sa Tora till mig (med samma övertygelse som när hon tidigare samma dag, ömt strök över sin Snövitklänning och sa: "Jag älskar den här klänningen"): "Mamma, jag älskar Olivia". Därefter blev det tyst ett litet tag medan Tora funderade. Sedan sa hon, ungefär som hon fick ett litet sting av dåligt samvete över det hon just sagt: "Fast jag älskar Linnie också".

Men varför....?

2009-01-02T19:46:00.005+01:00

När vi på nyårsafton skulle ta kort på den fina dukningen, säger plötsligt Janne till mig:

"Ta den där värmeljusstaken och håll upp den i luften"
"Men varför då?"
"Gör det bara"
"Ja, ja. Ok. Men varför..."
*Klick*

Plus och minus....

2009-01-02T07:55:00.003+01:00

...med att fira nyår hos Staffan, Lena och lill-syssling Ellen.

Plus: Vilka andra än dessa underbara människor, låter inbjudan stå kvar trots två magsjuka barn.
Hummer med tryffelmajonnäs, rådjursadel med körsbärsås, chokladmousse och champange i överflöd.

Minus: Nu kommer jag inte vilja äta något annat än hummer och tryffelmajonnäs i hela mitt liv.

...med att ha två magsjuka barn med sig på nyårsfest.

Plus: Magsjukt barn nummer ett, är ganska spakt och är fullkomligt nöjd med att ligga i sängen, äta chips och titta på tecknat hela kvällen och somnar sött redan efter förrätten.

Minus: Magsjukt barn nummer två, kräks majsvälling på min klänning så jag får skåla in det nya året iklädd T-shirten jag hade tagit med mig till dagen efter.

...med att ha världens mest lättväckta barn med sig på nyårsfest.

Plus: Eftersom Signe vaknade ungefär var tjugonde minut kvällen igenom, tillbringade jag ungefär hälften av kvällen med att försöka få henne att somna om. Således drack jag ungefär halva den mängd vin jag annars skulle ha gjort. Sådant är skönt dagen efter.

Minus: Jag kände att jag i runda slängar, missade ungefär hälften av nyårsfesten.

...med att på grund av världens mest lättväckta barn, ge upp och gå och lägga sig redan klockan 02.00 medan Janne festar på ända till 04.30.

Plus: Man kan ta den bästa platsen i dubbelsängen tillsammans med Tora och låta Janne sova på barnmadrassen på golvet brevid Signe, för när han väl ska gå och lägga sig är det dags för hennes morgonvälling.

Minus: Att ha sin fulla make snarkandes på golvet utom sparkavstånd.

Nu kör vi II

2009-01-02T07:49:00.002+01:00

Fredag. Det betydde förr i tiden fredagsgodis. Nu betyder det invägning. Efter att ha syndat både nyårsafton och nyårsdagen, var det med darr i knäna jag ställde mig på vågen i morse. Glädjande nog visade det sig att rädslan var helt obefogad. Minus 1,5 kilo. Man kan nästan tro att jag vägde in mig med scooter-overallen på i förra vckan.

Little China girl

2009-01-01T19:52:00.007+01:00

När jag bodde i Linköping tillsammans med Jenny, brukade vi så här dagen efter, roa oss med att hitta på en massa regler som bara gällde när man var bakis, som att allt onyttigt man åt inte innehöll några kalorier men framför allt att det var jättefarligt att träna. Ja, livsfarligt rent utav.

Lite så är det idag när det gäller bloggen. Jag känner faktiskt att det kan vara förenat med livsfara att blogga idag. Så ni får höra om nyårsafton en annan dag. Förmodligen imorgon. Om jag har repat mig då vill säga.

Men världens sötaste kinesflicka hälsar Gott Nytt så länge.

Gott nytt år då!

2008-12-31T13:54:00.006+01:00

Jag undrar vad det är med Tora och läppbalsam alltså. Igår fann jag ännu ett av mina läppbalsam halvt uppätet. Det är som att ha en liten hundvalp här hemma istället för en tvååring. Kanske det var så att hon tänkte att det vore roligt att vara lite glittrig även på insidan ikväll, när det är nyårsafton och allt. Det var nämligen ett läppbalsam med Gold Shimmer. Nåja, det lär ju inte vara direkt tokgiftigt om det är ämnat att ha på läpparna.

Fast med tanke på att Tora inatt drog på sig en (ny) hejdundrande magsjuka och har legat och rolfat hela natten, finns det nog inte så mycket glitter kvar där inne. Faktum är att det inte finns så mycket kvar alls. Lite juice är det enda hon har fått i sig på hela dagen. Skruttan. På nyår och allt. Men trots det var vi fortfarande ~~varmt~~ välkomna på nyårsmiddag hemma hos Staffan, Lena och Ellen. Jag menar, Tora kan ju lika gärna ligga i deras säng, titta på film och kräkas som hemma hos oss. Och än så länge har både jag och Janne stått pall, peppar peppar. Det enda jag befarar är att kräksjukan ska slå till så där plötsligt på oss. Man har ju hört om folk som mått hur bra som helst ena sekunden, för att i nästa sekund kaskadspy.

Jag tänkte redan nu ta tillfället i akt att på förhand be värdparet om ursäkt för att jag kräktes rakt i hummersoppan ikväll.

Förlåt.

Och Gott Nytt År!

The fynds

2008-12-30T20:15:00.010+01:00

Eftersom jag har insett att det ska mycket till om min lilla fotosession ska bli av, gjorde jag helt enkelt så att jag fotade plaggen på galge. Boring as hell, men har man lovat att visa reafynd så har man. Annars finns det risk att gudarna straffar en med ett helt år shoppingolycka. Jo, så är det. Tänk dig tolv månader av idel felköp, och du kan inte byta eller lämna tillbaka några plagg eftersom kvittot alltid på något mystiskt sätt försvinner. Förstå vad hemskt. Det är bäst att jag skyndar mig att publicera det här inlägget så att jag har det gjort.

Fast först måste jag ju ger er lite bakgrundsinformation, så att ni kan ta ställning till om det verkligen var några fynd jag gjorde. Jag menar, om man går på mellandagsrean med som enda mål att komma hem med ett par nya stövlar, för att man verkligen behöver ett par, och istället kommer hem med ännu en klänning som man hänger in bland de tusen andra i garderoben, då kan man ju säga att man har misslyckats. Speciellt om klänningen inte var på rea. I mitt fall är det så här.

Min garderob består till 90% av rockiga T-shirts som jag kombinerar med två par jeans och ett par svarta byxor (kul i jul), så därför var mitt mission att komma över ett par toppar eller blusar. Ni vet när man vill vara snäppet över vardagsklädd men när det inte känns riktigt läge för klänning. Okej, nu vet jag att några av er tänker "Men behöver inte människan några nya underkläder också" och att ni då har julafton i åtanke, då jag dagen till ära hade på mig ett par grönvitrandiga stringtrosor, vilket får en att tro att jag inte köpt nya underkläder på typ tre år. Och det har jag inte heller. Men det får bli till nästa års mellandagsrea. Har jag väntat i tre år kan jag lika gärna vänta i fyra. Det här är i alla fall årets fynd från Forum Nacka.

Okej det första plagget var inte på rean, men 199:- på Lindex är ju inte i direkt rena rånet.

En svart- och blårutig blus från MQ (Zeoul) som jag tyckte var rätt tuff. 50% - 150 balobas.

Blommig tunika som man kan knyta i ryggen, 99:- från ONLY.

Halva priset på denna söta klänning från MQ (Zeoul). 150 pix.

Och så till sist, ännu en tisha. 99:- på JC

Dagen idag

2008-12-30T08:54:00.002+01:00

Janne var tvungen att jobba idag, så jag är ensam hemma med tjejerna. Vid frukosten frågar jag Tora vad hon kan tänkas vilja göra under dagen. Utan någon som helst betänketid svarar hon: "Jag vill rida", men medan jag tittar lite skeptiskt på henne och samtidigt funderar på var i all världen jag kan få tag i en liten ponny med så här kort varsel, ändrar hon sig och säger: "Nej, jag vill titta på TV".

Något mitt i mellan tycker jag hade varit bra.

Snart. Jag lovar.

2008-12-29T10:07:00.004+01:00

Alltså, det finns en anledning till att inte jag ska ha en modeblogg. Har ni någon aning om hur svårt det är att få till shyssta bilder av sig själv när man poserar framför en spegel med diverse plagg på sig? Det vet jag. Eftersom alla efter mitt förra inlägg, i princip
b ö n f a l l d e mig att visa mina mellandaysreafynd, ställde jag mig nämligen lydigt framför spegeln igår kväll och började fotografera.

Och det var då det uppdagades att jag inte är någon Bingo Rimér direkt. Antingen blev korten jättesuddiga eller så blev det bara en stor vit blixt som reflekterades i spegeln. Och man vill ju liksom göra sina reafynd rättvisa. Eller hur? Så jag tänkte att jag skulle tvinga Janne att fotografera mig med kläderna på*, så att jag förhoppningsvis har några bättre bilder att lägga ut. Men det får bli ikväll för vi är redan väldigt, väldigt sena till dagens begivenheter.

Men den som väntar på något gott...

*jag ska alltså ha kläderna på mig. Janne får göra som han vill. Vill han fotografera naken är det okej med mig. Lite udda, men okej.

Hungrig

2008-12-27T21:56:00.004+01:00

Men alltså. Det här med att räkna viktväktarpoäng när man inte ammar. Hur bra kan det vara på en skala egentligen? Jag är hungrig. HUNGRIG!!

Och det som började så bra...

En grov smörgås med lite mager leverpastej, ett äpple och en kopp kaffe till frukost. Lunchen inmundigades i Forum Nacka där vi var och fyndade på mellandaysrean (mina sjukt braiga fynd är värda ett inlägg i sig om någon är intresserad. Säg gärna JA, det vore så kul att få leka modeblogg, om så bara för ett inlägg). Jag tog en ceasarsallad. En sallad alltså. Gröna blad. SALLAD.

Väl hemma blev det en banan till mellanmål och då jag och barnen var ensamma på kvällen blev det mikrade rester till middag - ett par nävar fullkornsmakaroner, lite köttstek och paprika. Eftersom det var lika torrt och trist som det låter, slängde jag på ett par teskedar pesto också. Och ja, det blev faktiskt ganska gott. Nöjd började jag bläddra i mina viktväktarböcker för att fylla i dagens poäng.

Frukostpoängen var det väl inte så mycket att orda om, men lunchen däremot. Herregud. Lunchen. En sketen ceasarSALLAD är tydligen värd hela 26 poäng (jag får äta 23 poäng på en dag). 26 POÄNG! En jävla pizza är typ 20 poäng. Jag valde att tro att det var tryckfel (vilket jag faktiskt tror på riktigt) och fyllde i 10 poäng för salladen, SALLADEN, och gick sen raskt vidare till mellis och middag. Då kom nästa ckock. En tesked pesto - 1 poäng. Va fan! Att jag inte läste i tabellen innan, då hade jag aldrig tagit den där jävla peston, utan hellre mumsat i mig ett par äpplen. Arrgh. Irriterat började jag summera dagens poäng so far. Det blev exakt 23 poäng. Slutätet för mig idag med andra ord. Och jag är som sagt hungrig. Vrålhungrig. Och allt är den där jävla pestons fel.

Som tur är, är morötter värda 0 poäng. Man kan alltså äta morötter till dess man kvävs om man så vill, och ändå gå ned i vikt. Jag tror vi har en påse morötter i matförrådet. Om jag inte minns fel är det enkilospåse. Jag hoppas att det räcker. Annars kommer jag börja gnaga lite på tapeten i köket.

Sista racet.

2008-12-26T10:12:00.005+01:00

För nästan precis ett år sedan, tog jag mig i kragen och gick med i viktväktarna för att gå ned alla femton extrakilon jag dragit på mig under två täta graviditeter. Första målet då, var att gå ned 12 kg till 73 kg som var inskrivningsvikten på MVC när jag blev gravid med Tora.

Det gick världsabra och målet var nått redan i april. Jag var så nöjd med mig själv att jag liksom nöjde mig så. Men nu under hösten har ett par kilon smygit sig på igen, så nu tänkte att jag det var dags att köra det sista racet. Jag vägde in mig i morse på 76 kg och målet är att gå ned till 70 pannor. Det låter jämnt och bra. Jag tänkte att jag kör en Hedgehog-Sara och redovisar vikt varje fredag i en gadget här till vänster. Det blir ju lite svårare att fuska då. Undrar om jag också ska unna mig en väska när jag är klar? Ja, banne mig. Det ska jag.

Fast fasiken vad trist det är att räkna point alltså. I alla fall nu när jag dessutom hade tänkt sluta amma. TRETTIO PROCENT mindre får jag äta nu i jämförelse med förra gången det begav sig. Nu till frukost kunde jag konstatera att Signe-liten och jag åt ungefär lika många points. Suck!

Någon som vill hänga på?

Lull-lull

2008-12-26T10:09:00.002+01:00

Årets bästa julklapp kan enligt Tora mycket väl ha kommit från mormor. Hon skrider runt här hemma som en liten prinsesstårta. Tora alltså. Inte mormor. Janne låter dock hälsa, att Tora kommer få en motorcykel i treårspresent. För att kompensera.